Vapenvila i kriget om julen?

Vad hände: De senaste par åren har det förekommit en hetlevrad diskussion i USA, framförallt bland konservativa grupper, om det så kallade war on Christmas. Julen, har det beklagats, är under attack från ateister och liberaler som försöker urvattna denna helgdag och rota ut dess kristna tradition. Nu är julen åter igen här. Den verkar ha överlevt.
Analys: De som har varnat Amerika för att julen är under attack har pekat på vissa politiskt korrekta trender de senaste åren. Framförallt den växande tendensen bland folk, företag och myndigheter att säga happy holidays istället för merry christmas. Happy holidays är helt enkelt en neutral term som sveper med alla grupper, inklusive judar som firade chanukkah tidigare i december och svarta vars kwanza-tradition firas efter jul. Andra "bevis" på att julen är under hot från mörka krafter inkluderar de domstolsbeslut runt landet som sagt att offentliga myndigheter inte ska använda sig enbart av kristna symboler; således har många städer en judisk sjuarmad ljusstake och kanske en sekulär snögubbe vid sidan av julkrubban. Även president Bush har kritiserats då han offentligt slutat säga merry christmas; i förra veckan, till exempel, nämnde hans julbudskap till landets soldater inte julen i sig men pratade istället om "our best wishes for the holidays."
De som har beklagat sig över allt detta hittar man främst på den konservativa kanten. De inkluderar pastorn Jerry Falwell, en och annan tidningsskribent och grupper som American Family Association. Men de som allra ivrigast varnat oss för att julen är utrotningshotad är proffspratarna på högervridna nyhetskanalen Fox. Debatten tog verklig fart 2005 då Bill O'Reilly, den mest högljudde av Fox:s stab av konservativa kommentatorer, aggressivt började "försvara julen." Han menade att kriget mot julen är en del av den sekulära vänsterns agenda som också inkluderar legalisering av narkotika, hjälp till självmord, fri tillgång till aborter och homoäktenskap. Om man fick tro O'Reilly så var kriget mot julen minst lika allvarligt som kriget i Irak. En annan kommentator på Fox, John Gibson, spädde på med en bok som hade den alarmerande titeln, "The War on Christmas: How the Liberal Plot to Ban the Sacred Christian Holiday is Worse Than You Thought."
Nu har julen alltså åter igen anlänt. Inte bara har den överlevt det här "kriget", den verkar frodas. Tomten sitter i shoppingcentrum som han alltid gjort, matvarubutikerna spelar "Jingle Bells" och var och vartannat hus lyser upp om kvällen med elektriska tomtar, slädar och renar. Bloomberg rapporterade att Wal-Mart, världens största detaljhandelsföretag, har återgått till att önska sina kunder merry christmas. Det var tydligen ett rent affärsbeslut efter många kritiserat Wal-Mart när det för två år sedan började säga happy holiday. Andra tecken på julens comeback: Wisconsins delstatsparlament kallar återigen dess julgran för christmas tree istället för holiday tree, och USA:s representanthus har röstat för att erkänna vikten av jultraditionen och fördöma intolerans mot kristna. Detta fick nyligen O'Reilly att deklarera seger i det påstådda kriget om julen. Och med det så verkar nu den här "debatten" ha lugnat ner sig något. Kanske inte så konstigt då det var mycket het luft men lite substans, sånt som kabelkanalerna är så bra på. Det var en pseudodebatt som hade lite att göra med verkligheten och som framförallt var en distrahering från väsentligare ämnen. Var kanske till och med O'Reillys ilska över "kriget mot julen" falsk från starten, rent tillverkad, ett kalkylerat, cyniskt försök att engagera konservativa tittare som var trötta på att höra om hur dåligt det gick för USA i Irak? Omöjligt att säga. Nu verkar det i alla fall vara vapenvila, kanske mest för att tevetittarna har tröttnat på ämnet. Vi får se om den håller sig till nästa jul.
Bild: Anthroblogs.org

Medicinsk marijuana: legitimt läkemedel eller rökridå?

Vad hände: Häromdagen var vi på julkalas hos en familj här i området. Där pratade vi med en man, cirka 30 år, som heter Aaron. Med sitt korta ljusa hår och intelligenta ögon såg han ut som många unga män som nyligen startat sin karriär i Washington, kanske som journalist eller medarbetare åt en senator eller byråkrat på en av de statliga myndigheterna. Han nämnde att han precis återvänt från New Hampshire. Jag frågade om han arbetar för en av presidentkandidaterna; de tillbringar ju mycket tid i New Hampshire nu inför primärvalen. Nej, sa han, han arbetar inte för en av kandidaterna men däremot arbetar han med en specifik sakfråga som han var i New Hampshire för att pressa kandidaterna om. Jaha, vad är det för sakfråga då, undrade jag. Medical marijuana, sa han. Aaron, visade det sig, är lobbyist för Marijuana Policy Project, en organisation som arbetar för att USA ska mildra sina lagar gällande marijuana och speciellt då det gäller patienter som röker cannabis för medicinskt bruk.
Analys: Min vän Gary i Los Angeles lider av ögonsjukdomen glaukom (grön starr). För det får han legalt utskrivna recept på marijuana, vilket han menar minskar trycket i ögonen. Han är en av många amerikaner som hävdar bestämt att för vissa sjukdomar är marijuana helt enkelt en bättre symtomlindrare än traditionella läkemedel. Studier visar att marijuana till exempel kan stimulera aptiten för personer med AIDS och cancer -- något som inte överraskar alla dem som rökt en joint någon gång och en timme senare helst av allt velat vräka i sig tre skålar glass. Marijuana kan också minska illamående för patienter som får strålbehandling och, sägs det, hjälpa dem som lider till exempel av hepatit, multipel skleros, epilepsi, migrän, artrit och premenstruella störningar.
De flesta amerikanare verkar känna till detta. Opinionsundersökningar visar att cirka 70% av folket stöder rätten till medicinsk marijuana.
Kritiker menar dock att det finns andra alternativ som är minst lika bra och som inte ger den där kontroversiella ruseffekten. De menar också att medicinsk marijuana kan missbrukas av friska som låtsas vara sjuka, samt att det "sänder fel signaler" att cannabis inte är farligt.
Tolv amerikanska delstater, bland annat Kalifornien, Colorado och Oregon, tillåter nu patienter med läkarrecept att köpa och röka marijuana. Den juridiska situationen gällande det här är rätt unik eftersom President Bush, liksom tidigare presidenter, är emot medicinsk marijuana. Detta har skapat en skarp konflikt mellan den federala staten, som förbjuder allt bruk av marijuana, och de 12 delstaterna som alltså tillåter det för medicinskt bruk. 2005 så gav högsta domstolen Vita Huset en stor seger när den bestämde att personer som röker cannabis för medicinskt bruk kan åtalas under de federala lagarna trots delstaternas egna lagar. Det har dock inte hittills bromsat det medicinska rökandet nämnvärt. Inte för att de federala myndigheterna inte har försökt. Många gånger de senaste åren har agenter från federala Drug Enforcement Agency stormat klubbar som säljer medicinsk marijuana. Men DEA verkar nu ha övergett den taktiken, antagligen på grund av de många mediareportage som visat batongviftande agenter som arresterat 60-åriga rullstolsbundna cancerpatienter vars enda brott var att de suttit med en joint i mungipan. Inte den PR som DEA hade önskat sig. Så nu prövar de en ny taktik. Här i veckan rapporterade ABC7 om hur DEA skrivit till ungefär 80 husvärdar i norra Kalifornien som äger byggnader som huserar marijuanaklubbarna. Budskapet till husvärdarna: Kasta ut klubbarna eller så konfiskerar vi era lokaler. Det visar sig väl de närmsta månaderna om denna taktik är mer effektiv än DEA:s förra metod.
Mycket på grund av den här rätt dramatiska konflikten mellan den federala staten och delstaterna så har medicinsk marijuana blivit något som presidentkandidaterna nu ibland blir tillfrågade om. Ämnet diskuteras självklart inte närapå så mycket som Irakkriget eller ekonomin, men patienter och aktivister såsom Aaron har krävt svar av Hillary Clinton, Barack Obama, Mitt Romney och de andra kandidaterna. Här är en kort video som visar hur en rullstolsbunden patient frågar Clinton om hennes åsikt (hon säger det behövs mer forskning), här är en video av John Edwards som säger att som president skulle han sätta stopp för DEA:s förföljande av patienterna, och här är en video av Rudy Guiliani som säger att med honom i Vita Huset skulle medicinsk marijuana fortsätta vara olagligt.
Jag frågade Aaron, som visar sig vara listad på Wikipedia, vem han tycker den bästa kandidaten är i den här sakfrågan. Han tvekade inte. "Obama. Without a doubt", sa han.
Här är en video av Obama där han säger att åtalning av patienter för bruk av medicinsk marijuana "is not a good use of resources."
Bild: CBS2.com.

Kampen mot dödsstraffet lever

Vad hände: New Jersey avskaffade idag dödsstraffet. Det skedde då guvernör Jon Corzine i morse undertecknade den lag som delstatsparlamentet godkände förra veckan. New Jersey blev således den första delstat att göra sig av med avrättningar sedan högsta domstolen 1976 återinförde staternas rätt att använda sig av det ultimata straffet mot brottslingar.
Analys: Detta är det senaste tecknet på att USA allt mer håller på att ta avstånd ifrån dödsstraffet. Antalet avrättningar har sjunkit med mer än hälften sedan 2000. Förra året avrättades 53 fångar runt landet, den lägsta siffran på 10 år. I år förväntas antalet sjunka till 42, enligt Death Penalty Information Center i Washington. 37 delstater tillåter nu dödsstraffet, men i praktiken är det bara cirka 10 som utför avrättningar.
Möjligtvis kommer fler delstater snart att ansluta sig till dem som officiellt gör sig av med dödsstraffet; en handfull av dem, bland annat Maryland och New Mexico, debatterade frågan i år.
Den nuvarande trenden bort från dödsstraffet fick en skjuts i ryggen 2002 då högsta domstolen beslutade att det strider mot grundlagen att avrätta mentalt labila fångar. 2005 så spädde HD på genom att säga att det är okonstitutionellt att avrätta fångar för brott de begick då de var minderåriga. De två besluten, tillsammans med envist arbetande av motståndare till dödsstraffet, verkar ha sänt starka signaler till flera delstater.
De flesta amerikaner, runt 64%, stödjer fortfarande dödsstraffet, enligt en undersökning som gjordes för nästan ett år sedan av Pew Research Center i Washington. Men andelen har gått ner från 80% 1994. En faktor som antagligen gjort att dödsstraffet tappat popularitet är de stories som publicerats de senaste åren om DNA-teknik som visat att oskyldiga fångar suttit på death row. Hittills har 15 fångar som väntat på avrättning friats tack vare DNA-teknik, enligt DPIC. Varje gång en sådan nyhet publiceras i media får det nog en del att undra hur många oskyldiga personer som egentligen dömts till döden genom åren.
I New Jerseys fall talade nog plånboken lika högt som humanitära instinkter. Att ha fångar på avrättningsväntan i åratal innebär extra många bevakningsprocedurer och legala vändningar, vilket helt enkelt är dyrt. New Jersey räknade ut att de kunde spara över en miljon dollar per fånge genom att slopa avrättningar.
Så vad är nästa steg gällande dödsstraffet?
Strålkastarljuset riktas åter igen mot högsta domstolen. HD har lovat att bedöma huruvida giftinjektioner (den överlägset vanligaste avrättningsmetoden i USA) leder till cruel and unusual punishment (onödigt lidande) och således strider mot konstitutionen. Texas, den delstat som avrättar flest, använder sig enbart av giftinjektioner. HD kommer antagligen att nå ett beslut i vår och om den bestämmer att giftinjektion är olaglig blir det mycket intressant att se vad som händer. Man får tills vidare anta att Texas och andra delstater efter ett tag kommer att börja använda andra avrättningsmetoder -- men knappast före långa och passionerade debatter som kommer att engagera amerikanarna än mer i frågan.
Bild: New Jerseys guvernör Jon Corzine, från South Jersey Video Magazine.

Dollarns dilemma

Vad hände: Dollarn fortsätter att dala. Häromdagen fick jag en mejl från min danska svåger Lasse, som bor i Köpenhamn. Bland annat skrev han: "Med den nuværende dollar-kurs kan jeg slet ikke la' være med at kikke på US produkter for tiden..." Med dollarn så låg, skrev han, vore det okej om han sände mig pengar så att jag kunde köpa honom en ny digitalkamera? Det där fixade vi. Sedan tog jag mig en funderare: vad är det som egentligen händer med dollarn? Varför har den rasat? Kommer det att fortsätta och i så fall hur mycket? Är detta bra eller dåligt för USA? Är det bra eller dåligt för världen?
Analys: För två år sedan gick det åtta svenska kronor på en dollar. Nu ligger dollarn på 6,41. För fem år sedan fick man betala 90 amerikanska cents för en euro. Idag kostar en euro $1,46.
Världen har få symboler som är mer känslomässigt laddade än dollarn. Ända sedan de allierade besegrade nazisterna så har USA:s valuta symboliserat triumf, glamour, makt, lust och begär. Den allra första spagettivästern hette För en handfull dollar. Denna Clint Eastwood-klassiker filmades visserligen i Italien, men För en handfull lire har knappast samma klang. Hur har otaliga hip-hopare sedan 1980-talet signalerat att de är framgångsrika och att kvinnor därför bör ha sex med dem? Genom att bära tjocka halsband med diamant-prydda dollartecken såklart.
Dollarn var länge valutan som världsvana tågluffare allra helst hade med sig. Numera är euron minst lika attraktiv. Är det en tidsfråga innan luffarna helst packar ner kinesiska yuan i sina ryggsäckar?
Det kanske tydligaste tecknet på dollarns kris kom för några veckor sedan då det rapporterades att Gisele Bündchen, världens rikaste fotomodell, inte ville betalas i denna valuta. En supermodell som skyr dollar är en stilettklack i skrevet på den amerikanska äran.
Det där är visserligen symbolik. Men mycket konkret står självklart också på spel. Utan tvivel medför en svagare dollar en hel del som är positivt för USA. Ett exempel är att svenska resebyråer nu meddelar att allt fler reser västerut. Många passar på att åka till New York för att shoppa eller ta ungarna till Disney World. Arméer av kanadensare stormar numera över gränsen och invaderar shoppingcentrum i de norra delstaterna. Att alla dessa köpsugna personer spenderar pengar i USA, precis som min svåger Lasse gjorde, gynnar självklart den amerikanska ekonomin.
En annan fördel med den debila dollarn är att många amerikanska företag säkert kommer att tänka sig extra noga för innan de flyttar sina fabriker utomlands, vilket ju många har gjort de senaste åren. Flera företag i USA som tillverkar produkter för den inhemska marknaden märker nu också att den svagare dollarn ger dem en fördel över utländska konkurrenter, speciellt från Europa.
Den klena dollarn har dock också en del konkreta negativa konsekvenser för USA. Det driver upp priserna på många importerade varor, allt ifrån franska viner till svenska bilar. Det har också blivit väsentligt dyrare för amerikaner att resa utomlands. Om dollarn faller alltför långt alltför snabbt så kan det också skjuta räntorna i höjden, vilket kan ge en ordentlig känga åt aktiemarknaden.
Så vad ligger bakom dollarns ras?
En anledning är den amerikanska statens massiva skuld. USA:s skuld är nu över 9 biljoner dollar, en nästan ofattbar summa som är 55% större än då George W. Bush först steg in i Vita Huset 2001. En annan faktor är USA:s envisa handelsunderskott gentemot andra länder. Bara under oktober månad var det underskottet 57,8 miljarder dollar. Handeln med Kina stod för 45% av det.
Amerikaner är legendariskt dåliga på att spara. År efter år har istället utlänningar investerat i amerikanska värdepapper, vilket har stött dollarn. De har investerat i USA för att de var övertygade om att marknaden här var hälsosam och transparent. De senaste månaderna har bolånekrisen fått dem att börja tvivla på detta.
Ytterligare en anledning till dollarns dalande måste vara det breda internationella missnöjet med President Bush. Det simpla faktumet är att han inte är en ledare som direkt inspirerar världen till att satsa på USA.
Så vad är dollarns framtid?
För att få en bättre bild av läget ringde jag upp min gamle vän Staffan Fredholm, som är fondförvaltare och valutaexpert på SEB i Stockholm. Han förklarade att dollarns fall främst har att göra med ränte- och tillväxtskillnader mellan länder. En viktig faktor är helt enkelt att USA:s tillväxt den senaste tiden varit mindre än till exempel i Europa. Men eftersom USA:s centralbank nyligen sänkt räntan är chansen skaplig för att landets tillväxt skjuter fart igen under 2008, vilket på sikt borde bromsa dollarns fall, menade han. Han tillade dock snabbt att den pågående bolånekrisen är ett viktigt orosmoln. Hur allvarlig den krisen faktiskt visar sig vara kommer att ha avgörande betydelse för USA:s ekonomi och således för dollarn.
Dollarn har redan sjunkit väldigt lågt, med historiska mått mätt, och kommer antagligen att bottna ut relativt snart, menar Staffan -- i alla fall om USA kan undvika en recession.
För inte så många år sedan, mot slutet av 1900-talet, så hade Sovjet kollapsat. Det forna imperiet låg i spillror. Samtidigt haltade Kinas ekonomi. USA var den stora segraren i den globala tävlingen mellan kapitalism och kommunism. Men idag sprutar plötsligt Ryssland av intäkter från sina massiva oljeexporter. Kinas ekonomiska motor kör på högsta varv. Om inte USA snart börjar ta bättre hand om sitt ekonomiska hus måste kanske historien om kalla kriget och dess efterföljd redigeras när det gäller vem som blev de verkliga vinnarna och förlorarna.
Bild: Ola Kinnander

Hola amigos, rösta på mig

Vad hände: De republikanska presidentkandidaterna debatterade igår kväll på den spansktalande kabelkanalen Univision. Det hetaste ämnet var invandring, framförallt illegal sådan. Programledarna ställde frågor på spanska och kandidaterna fick dem översatta till engelska. De svarade på engelska och tevetittarna fick höra svaren översatta till spanska.
Analys: Måste först erkänna att jag såg bara en del av debatten. Intressant händelse då republikanerna i detta val har gjort illegal immigration till nutidens slagpåse. Kanske inbillade jag mig, men det såg ut som om flera av kandidaterna skruvade lite nervöst på sig då de nu ställdes öga mot öga mot en skeptisk publik och två programledare som faktiskt ställde en del tuffa frågor.
Traditionellt har spansktalande invandrare i USA sympatiserat mest med demokraterna, en naturlig följd då de flesta av dem kämpar på botten av samhället. Senaste valet, 2004, sympatiserade dock många spansktalande med Bush. Republikanerna lyckades ju med konsttricket att göra homoäktenskap till en av de hetaste frågorna i det valet, och det är ett ämne där spansktalande invandrare med deras katolska bakgrund är mer konservativa. Men i detta val är det alltså immigration som är det nya "spöket." För att citera komikern Bill Maher om just detta: "Brown is the new pink. Ricky Martin just can't catch a break." Således har republikanerna nyligen tappat mycket av det stöd de hade vunnit bland spansktalande. Enligt en opinionsundersökning som gjorts av Pew Hispanic Center så lutar nu 57% av spansktalande väljare mot demokraterna, medan 23% föredrar republikanerna. Detta gap på 34% mellan partierna var 21% i juli 2006.
Immigration, vid sidan av Irak-kriget och det bredare "kriget mot terrorn", är den hetaste frågan i USA dessa dagar. Debatten har alltså delvis piskats upp av röstsugna politiker, men är också genuint viktig. Det finns idag uppskattningsvis 12 miljoner illegala invandrare i USA. Ska dessa få en chans att bli lagliga medborgare, som President Bush har föreslagit och som senatorn och republikanska kandidaten John McCain stödjer? Eller ska de som kommit hit olagligt samlas ihop och slängas ut, vilket föredras av Tom Tancredo, presidentkandidaten och representanthusmedlemmen från Colorado? Ska engelska göras till USA:s offentliga språk? Ska en mur byggas längs hela gränsen till Mexiko? Ska illegala invandrare ha rätt att få amerikanskt körkort, ett förslag framfört av New Yorks guvernör som Hillary Clinton först verkade stödja men sedan tog avstånd ifrån? Vad för slags rättigheter ska de egentligen ha?
Som bosatt i USA (i vårt fall Washington) ser man spansktalande invandrare lite överallt. De städar hus och arbetsplatser. De passar barn. De sköter trädgårdar. De fixar bilar, målar hus och rensar stuprännor. De allra flesta som jag pratat med har varit vänliga, till synes ärliga och definitivt hårt arbetande. I Kalifornien och Florida plockar de frukterna vi köper på Safeway. En del har grönt kort, många andra är "undocumented." Vad skulle hända om de plötsligt försvann? Tja, bland annat skulle vi se ökade priser och sämre service. Å andra sidan, en fortsatt okontrollerad illegal immigration kan inte vara bra heller. USA har nu mer än 300 miljoner invånare, en ökning på 19 miljoner bara de senaste sju åren. Det trycker otroligt på resurserna, vilket bland annat märks i flera sydstater såsom Georgia som nu lider av allvarlig vattenbrist.
Vad man än tycker om den massiva invandringen så är saken klar att det är ett viktigt ämne med många frågor och inte så lätta svar.
Den republikanska kandidat som kanske gjort mest för att nå ut till spansktalande väljare är Mitt Romney. Visserligen attackerar han ofta illegal immigration, och han sparkade nyligen företaget som skötte hans trädgård då det kom ut att det anställde odokumenterade arbetare. Men han är också den som satsat mest på spansktalande radio- och tevereklam. Och han är just nu den enda av republikanerna som har en spansk version av sin officiella hemsida. När man klickar för att få fram den spanska versionen så visas en kort video av en ung man som säger, "Hola. Soy Craig Romney...." Den unge mannen, som introducerar Mitt Romney på spanska, pratar flera gånger om "mi papa." Det är alltså en av presidentkandidatens fem söner, en före detta missionär för mormon-kyrkan i Chile.
Bild: Getty Images.

En fängslande trend

Vad hände: USA TODAY har en intressant artikel om ungdomsbrottslingar som blivit dömda till livstids fängelse. Det noteras att minst 2.381 personer nu sitter i fängelse i USA utan möjlighet att någonsin släppas ut, som straff för brott de begick då de var 17 år eller yngre.
Analys: USA har mycket att vara stolt över och mycket att skämmas för. De flesta kan nog enas om att landets snabbt växande "fängelsekultur" bör hamna i den senare kategorin. 1990 satt 1,1 miljoner amerikaner i fängelse. Siffran idag: 2,3 miljoner. Detta är inte ett resultat av ökande brottslighet utan av tuffare lagar som ofta binder domarnas och jurys händer och tvingar dem att utdöma mycket hårda straff även om det finns förmildrande omständigheter. Överbefolkningen på fängelserna har fått allt fler myndigheter att vända sig till privatsektorn för att bygga och driva fängelser. Fängelseindustrin är således numera en av USA:s mest finansiellt framgångsrika businesses. Börsnoterade Corrections Corporation of America, till exempel, hade en inkomst på 1,15 miljarder dollar år 2004, enligt Wikipedia.
En liten men viktig aspekt av USA:s exploderande fängelsekultur är alltså det som USA TODAY skriver om i sin artikel, det faktum att allt fler personer som dömdes till brott (framförallt mord) då de var ungdomar kommer tillbringa resten av sina liv bakom galler. Detta är ett relativt nytt fenomen. USA, som generellt alltid omfamnat hårda straff, brukade liksom andra länder göra undantag för yngre brottslingar. Men, som artikeln påpekar, på sena 80-talet och tidiga 90-talet spreds en rädsla bland allmänheten för gäng-relaterade och andra grova brott begångna av ungdomar. Flera delstater bestämde att mord ska behandlas som "vuxenbrott" oavsett brottslingens ålder.
Artikeln påpekar dock att den här tragiska trenden har börjat skapa något av en motreaktion. Ett tecken kom 2005 då högsta domstolen bestämde att det strider mot grundlagen att döma till döden dem som fälldes för brott begångna då de var minderåriga. Det beslutet har gett hopp till aktivister, som nu försöker övertyga politiker och allmänheten att gå ett steg längre och göra sig av med de automatiska livstidsstraffen för morddömda unga.
Artikeln ställer den här moraliska frågan: If we believe that juveniles are intrinsically different from adults — that their judgment is lacking, that they are capable of learning from mistakes — then how can we justify locking them away forever?
Vi får se de närmsta åren om beslutsfattarna också börjar ställa sig den frågan, och om de finner ett svar.
Bild: Klamath County Juvenile Department, Oregon.

Oväntad sväng i USA-Iran sagan

Vad hände: USA:s underrättelsetjänst rapporterar att Iran hade påbörjat ett kärnvapenprogram men att det initiativet avslutades 2003.
Analys: Stora nyheter eftersom det i praktiken eliminerar möjligheterna för President Bush att attackera Iran, vilket tills nu var en liten men existerande risk. Bush har hävdat bestämt de senaste par åren att Iran är i färd med att utveckla kärnvapen. Rapporten, en sammanställning från 16 olika amerikanska säkerhetsorgan, ger honom halvt rätt. Den menar att Iran hade ett kärnvapenprogram men att det sedan fyra år tillbaka alltså inte längre är fallet.
Rapporten säger också att det kärnkraftsprogram som Iran själv erkänner att det håller på att bygga ut, men som det hävdar är endast för fredligt syfte, potentiellt kan användas till att bygga atomvapen i framtiden. Trots att rapporten ger Bush halvt rätt har det med omedelbar verkan gjort det omöjligt för honom att motivera en attack. Detta är speciellt fallet då han står i låg politisk kurs hemma i USA på grund av fiaskot i Irak. USA ligger redan i två krig och inget av dem går bra. Irak har varit en katastrof och i Afganistan håller ett envist Taliban på att göra comeback. Att starta ett tredje krig -- även om det inte handlar om invasion utan endast om flygattacker mot iranska militära mål -- måste nu ses som politiskt omöjligt. Bland annat skulle den demokratiskt ledda kongressen aldrig gå med på det.
Många, och inte bara regimen i Iran, andas säkert ut nu. Det är frestande att göra det. Men den här farliga sagan är långt ifrån över. Många är de, till exempel Israel, som är övertygade om att Iran under President Mahmoud Ahmadinejad är fast beslutet att på ett eller annat sätt skaffa kärnvapen. Vad man än tycker om Bush så är ett Iran beväpnat med kärnvapen ingen picknick.
Bildmontage: Depesjer.no

Tennis räddar USA:s ära?

Vad hände: USA vann Davis Cup-finalen över Ryssland. Tog alltså hem sin första DC-titel på 12 år.
Analys: En tennisspelande vän till mig, när han hörde igår att USA vunnit Davis Cup, sa: "Well, at least we have tennis." Vad han menade var att USA inte har mycket att skryta med dessa dagar när det gäller andra sporter. Golf? Europa har vunnit Ryder Cup de tre senaste gångerna. Segling? Amerikas Cup har inte hållits i amerikanskt vatten sedan 1995. Basket? Senast USA tog VM-guld var när Schindlers List dominerade bioduken (1994).
Så såg vi en massa amerikaner igår kväll vifta med flaggor på gatorna i patriotisk yra efter USA tog hem Davis Cup? Ha. Tyvärr (säger jag som tennisfan) så visades finalen endast på två obskyra kabelkanaler: The Tennis Channel och en liten sportkanal som heter Versus. Det var nog fler som tittade på bowling. Där har vi en sport som både USA är bäst på plus att den, faktiskt, drar skapligt med tittare.
Bild: Tennisserver.com.

Kan Google förändra världen -- igen?

Vad hände: Google meddelar att det ska spendera hundratals miljoner dollar de närmsta åren på att forska och investera i förnybar energi. Målet är att göra elektricitet från rena energikällor såsom vind och sol billigare att köpa än elektricitet från kol.
Analys: Googles initiativ är en ordentlig knuff i ryggen för USA:s haltande ren-energiindustri. Det här är en viktig utveckling av flera skäl. Först och främst, det här är Google. Företaget som alla känner till och de flesta använder sig av, som symboliserar moderna tider och sprakande framgång, som skapat ett nytt verb i vårt dagliga språk. Larry Page och Sergey Brin, Googles grundare, lyckades ju trots allt med att ta vad som var ett stormigt hav av digital information och förvandla det till en organiserad, lättsökt värld. Samtidigt revolutionerade de annonsvärlden. Som tack för det tjänar de nu astronomiska summor pengar. Så Google har varumärket, de finansiella resurserna och den innovativa anda som gör dess storsatsning på förnybar energi till något som kräver uppmärksamhet.
För många amerikanska förespråkare av ren energi har åren med George Bush varit en lång period av frustration. Bush kom till Vita Huset 2001 utan något synligt intresse för grön energi och han kommer nästan säkert lämna Washington i januari 2009 utan att ha gjort något nämnvärt på det området. Hans vägran att ansluta USA till Kyoto-avtalet, som binder länder till att reducera växthusgaser som förvärrar klimatförändringen, har gjort landet till världens syndabock på det här området. Googles nya initiativ understryker vad de flesta redan visste: att i USA så kommer ledarskapet för en alternativ energipolitik inte från Washington. Det kommer från privatsektorn samt från några dussin städer och delstater, speciellt Kalifornien, som försöker minska utsläppen genom att omfamna återanvändbar energi. En rad opinionsundersökningar har visat att de flesta amerikaner vill att USA ska minska sitt oljeberoende och skära ner på utsläppen, av geopolitiska, ekonomiska och miljö-skäl. Kongressen, som sedan i år leds av demokraterna efter 12 års republikansk dominans, håller som bäst på att debattera det här. Representanthuset klubbade igenom ett lagförslag som kräver att 15% av USA:s totala elektricitet kommer från förnybara källor innan 2020. Men Senaten har inte gått med på det, och hur den slutgiltiga lagen kommer att se ut återstår att se. Det är inte så långsökt att tro att Google, tack vare sitt enormt starka varumärke, kan influera Washington att inom snar framtid omfamna alternativ energi på allvar. Google har redan förändrat internet-världen. Om några år har det kanske också förändrat energi-världen.

Oprah till Obamas räddning?

Vad hände: Det rapporteras att talk show-stjärnan Oprah Winfrey har lovat att hon ska följa med presidentkandidat Barack Obama till flera delstater i december och kampanja för honom inför primärvalen.
Analys: Det är frestande att avfärda det här som ytterligare en kändis som lånar sitt namn till en kandidat eller politisk fråga utan att det gör den minsta skillnad. Ben Affleck, Alec Baldwin och Barbra Streisand är bara några de senaste åren som pratat sig hesa om politik till synes utan att lyckas övertala många väljare om hur de skall rösta.
Men. Detta är Oprah. Oprah är inte bara en kändis. Hon är ett fenomen, en kulturell institution som har visat en unik förmåga att påverka folk, självklart framförallt då de många miljoner kvinnor som troget ser hennes pratshow. Oprah -- en av världens rikaste kvinnor och en av de största filantroperna som sägs ha en förmögenhet på mer än 2 miljarder dollar -- är nutidens Midas. Det hon rör blir till guld. I alla fall när det gäller teve och böcker. I USA pratar man ofta om the Oprah effect. Ett klassiskt exempel kom 2004 då hon dammade av sin gamla "Anna Karenina" och rekommenderade den i sin bokklubb. Vem hade trott att amerikaner plötsligt skulle omfamna denna ryska tegelsten från 1870-talet? Oprah-effekten gjorde att den seglade upp till nummer ett på bästsäljarlistan.
Hon har redan hållt en fundraiser för Obamas kampanj. Den samlade in 3 miljoner dollar, ingen liten summa även med penningslukande amerikanska vals mått mätt. I USA tar opinionsmätningar ständigt pulsen på folket om varje liten detalj som kan tänkas påverka valet. Således har en undersökning redan gjorts där folk frågades om Oprahs stöd av Obama ökar eller minskar sannolikheten för att de kommer rösta på honom. Bland kvinnor sades 17% vara mer villiga och 12% mindre villiga att rösta på honom, och bland svarta sades 28% vara mer villiga och 16% mindre villiga. Opinionsmätningar av det här slaget skall tas med en stor näve salt, men det indikerar i alla fall att Oprah kan ha avgörande inflytande.
Hillary Clinton, just nu favorit-tippad till att bli demokraternas kandidat, är självklart den Oprah och Obama har i kikarsiktet. Primärvalen då demokraterna och republikanerna ska välja sin respektive presidentkandidat startar i januari. Efter det kan vi få svaret på frågan: Gäller Oprah-effekten inte bara teve och böcker men politik också?

HD kommer till skott: Vapenlagarna ska granskas

Vad hände: USA:s högsta domstol meddelade att den ska granska huruvida staden Washington har rätt under grundlagen att förbjuda vapenförsäljning.
Analys: Nästa års viktigaste domstolsfall. Om HD bestämmer att Washingtons vapenförbud bryter mot Second Amendment (andra tillägget till USA:s konstitution) kommer det antagligen att bara röra sig om månader innan vapenhandlare slår sig ner sida vid sida med mataffärerna och spritbutikerna här.
Fallet är viktigt inte bara för Washington. Flera städer, inklusive Chicago och San Francisco, har lokala lagar som förbjuder försäljning och/eller innehavande av vapen. Om Washington förlorar fallet öppnar det alltså dörren för vapenförsäljning i alla dessa städer. Om Washington däremot vinner fallet -- som kom till rätten efter en säkerhetsvakt i ett brottsbenäget område ville skaffa sig en pistol (han fick rättshjälp av libertarianska tankesmedjan Cato Institute) -- så kommer det antagligen inte förändra mycket runt landet. De städer som redan tillåter vapenförsäljning (de flesta) kommer fortsätta göra det. De städer som förbjuder försäljning kan pusta ut. Här i Washington kommer lokalbefolkningen utan tvivel att följa fallet med stort intresse. Ungefär 90% av lokalbefolkningen röstar på demokraterna och de allra flesta är starkt för det gällande vapenförbudet. Det sker naturligtvis redan många vapenmord i Washington (137 förra året), men få tvivlar på att lättillgängliga, lagliga vapen kommer att göra situationen värre. Räkna med att se många arga Washingtonbor marschera med plakat i hand om några månader när domstolen närmar sig ett beslut.

Wal-Mart invaderar Washington

Vad hände: Washington Post rapporterar att lågpriskedjan Wal-Mart, världens största detaljhandelsföretag, satsar allt mer på lobbying i Washington. Då Wal-Mart växt enormt de senaste åren och således har alltmer på spel, såsom lagar om handeln mellan USA och Kina, så har de börjat ösa in pengar på att influera beslutsfattarna i D.C. 1999 spenderade Wal-Mart 140.000 dollar på lobbying, en siffra som växt stadigt till 2,48 miljoner dollar förra året.
Analys: Wal-Marts massiva men rätt färska lobbying-satsning är kanske mest förvånande för att den kommer så sent. Tusentals handelsorganisationer och företag har sedan länge antingen inrättat sina egna team eller hyr oberoende lobbyister i Washington. (Detta inkluderar svenska företag. Skanska, till exempel, har spenderat 100.000 dollar på lobbying i Washington i år, och lika mycket under 2006, enligt organisationen OpenSecrets.org som håller reda på sånt.) Relaterat till lobbying är ju kampanjbidragen till politikerna, och även här har Wal-Mart vaknat upp och börjat öppna plånboken på allvar. Politiska kampanjer i USA kostar enorma pengar och således är de flesta politiker nästan helt beroende av bidrag från företag, organisationer och individer. Detta leder i sin tur till att donatorerna ofta får ordentligt inflytande. Wal-Mart har alltså anslutit sig till skaran som insett detta. Wal-Mart, förresten, är ganska unikt. Det är inte bara ett kolossalt företag. Det har de senaste åren blivit den primära symbolen för flera stora problem i Amerika idag:

1) Homogeniseringen av landskapet, som nu är fyllt med själlösa kedjebutiker i förorterna.
2) Urholkningen av USA:s tillverkningsindustri, och landets exploderande handelsunderskott med Kina. Försök att gå in på en Wal-Mart och hitta texten "Made in USA" -- det går, men kan ta en stund.
3) Urholkningen av USA:s fackföreningar och av arbetares rättigheter i allmänhet. Wal-Mart har en lång tradition av att bekämpa fackföreningar och att ge sina anställda -- det vill säga kassörskorna och städarna och liknande fotfolk -- uselt betalt. (I mitt område bor en man som arbetar på en stor fackförening. Hans enda uppgift? Att forska, skriva rapporter och prata med media om hur dålig Wal-Mart är för arbetare.)
Det ska i ärlighetens namn sägas att Wal-Mart inte ensam bär skulden för alla dessa problem. Landskapstrenden, till exempel, började slå rot långt innan Wal-Mart och har mer att göra med bilkulturen och stadsplanerares brist på vision. Men faktum är att företaget, vare sig det förtjänar det eller inte, symboliserar mycket av det dåliga i USA, ungefär som McDonald's länge symboliserat skräpmaten. Det gör det ännu nödvändigare för Wal-Mart att polera sin image i Washington.

Tacksamt land på Thanksgiving?

Vad hände: Igår, 22 november, var Thanksgiving.
Analys: De flesta amerikaner firade igår Thanksgiving. I praktiken innebär detta att familj och vänner samlar sig, tittar på fotboll på teve, säger några ord om tacksamhet och proppar i sig kalkon och pumpapaj. På Thanksgiving -- som härstammar från 1621 när engelska pilgrimer i Massachusetts tackade Gud för en bra skörd -- är det alltså meningen att nationen ska säga ett kollektivt tack. Varje år den här dagen håller presidenten ett tal där han uttrycker landets tacksamhet. (Talet hålls enligt tradition efter en ceremoni i Vita Husets trädgård där han benådar en lyckligt lottad kalkon som får överleva slakten. Se bilden på George W. Bush och mycket tacksam kalkon från förra året).
Jag och Louise brukar vara gäster hos andra den här dagen, men nu för första gången var det vår tur att vara värdar. När åttakiloskalkonen och allt det andra var framdukat och alla satt sig ner kände jag mig kallad att säga några spontana ord om tacksamhet. Jag började tänka på vad USA som nation har att vara tacksam för. Visst finns det mycket. Men efter en stunds tänkande började jag ändå klia mig i huvudet, för faktum är att dessa är svåra tider för USA. Landet ligger i krig; ett blodigt, dyrt och förvirrande krig som nu de flesta även här håller med om var ett katastrofalt misstag. Dollarn sjunker som en sten. På hemmaplan har många amerikaner en stark känsla att globaliseringen gör mer skada än nytta, i alla fall för industriarbetare som ser allt fler fabriker flytta till Kina. Enorma pengar läggs ner på folkhälsan utan att hälsan är speciellt bra, och som Michael Moore visade i "Sicko" så har sjukförsäkringsbolagen strypgrepp på hälsovården. Ja, det kan verka just nu som om USA inte har så mycket som det brukade att vara tacksam för. Till slut mumlade jag i alla fall någonting om tacksamhet för vänskap.
Om knappt ett år, tisdagen den 4 november 2008, håller USA presidentval. En vän till mig som inte precis är någon fan av den nuvarande presidenten sa nyligen att de senaste åren har varit som en lång mardröm som hon hoppas vakna upp ifrån dagen efter valet. Vem vet. Kanske nästa Thanksgiving så har hon och många andra amerikaner verkligen något att vara tacksamma för.