Hur mår USA:s ekonomi -- egentligen?

Vad hände: Allt fler ekonomer varnar om att USA är på väg in i en recession. Men bortom de kortsiktiga prognoserna, hur mår USA:s ekonomi egentligen?
Analys: Häromkvällen besökte jag en bar i Silver Spring, Maryland, som heter Mayorga Cafe. Där hade de ett specialerbjudande: all inhemsk öl kostade två dollar styck istället för fyra dollar. På en svart tavla bakom bardisken stod det skrivet med krita: "Help USA's economy! Fight the recession! Buy a domestic beer!" Specialpriset på den inhemska ölen den kvällen var en form av gammal vanlig happy hour, bara med en högaktuell nationalekonomisk vinkel. Jag vill ju gärna hjälpa USA:s ekonomi så jag beställde en Budweiser. Sedan frågade jag bartendern hur allvarlig han tror att USA:s ekonomiska problem är. "Mycket allvarlig", svarade han medan han fyllde upp ett glas under ölkranen. "Det här landet har skött sin ekonomi som en full sjöman. En recession är oundviklig."
Ett växande antal ekonomer verkar hålla med honom. Nu senast i veckan var det Internationella Valutafondens (IMF) tur att förutspå en hägrande recession i USA. Så klart, USA är möjligtvis redan inne i en recession utan att statistiken ännu hunnit visa det (en recession definieras normalt som minst två kvartal efter varandra med krympande ekonomisk aktivitet.) IMF förutspår en tillväxt för USA på 0,5% för hela 2008, vilket vore den svagaste tillväxten på 17 år. Det ser framför sig en lång men mild recession. IMF sa också att nu när USA trampar på bromsen så kommer hela världens ekonomi att tappa farten. IMF kanske har rätt att på kort sikt så har vi en "mild" recession framför oss. Men tyvärr pekar mycket på att på längre sikt så ser bilden mycket värre ut. Bakom den omedelbara huvudvärken som fallande huspriser och en dalande dollar döljer sig nämligen en cancer i landets ekonomiska struktur. Den cancern består av fundamentala problem som den svällande statsskulden, det stora och envisa handelsunderskottet, det faktum att det är politiskt väldigt svårt att ta nödvändiga initiativ som att skära ner på de enorma militärutgifterna (som är större än alla andra länders tillsammans), och att landet har förlorat det mesta av sin tillverkningsindustri (fler än 3 miljoner tillverkningsjobb har försvunnit sedan 2001.) Irak-kriget hjälper inte heller. Det sägs ibland att krig brukar sätta fart på ett lands ekonomi, och andra världskriget till exempel hjälpte USA att komma ur den dåvarande depressionen. Men med Irak-kriget har det varit tvärtom. Det har hittills kostat USA drygt 600 miljarder dollar och det är bara början. Den totala prislappen, inte minst när man räknar in hälsovården för alla tusentals skadade och traumatiserade soldater som återvänder, kommer att bli flera gånger större. Kriget är också en stor orsak till att oljepriserna stigit från cirka 25 dollar per fat 2003 till över 100 dollar idag -- en ökning som märks i plånboken hos vanligt folk på många sätt, inte bara vid bensinpumpen utan till exempel också genom stigande mat- och elektricitetspriser. USA har också satt det mesta av krigskostnaderna på krita, betalar för det genom att låna framförallt från Japan och Kina. När det ska återbetalas i framtiden är det pengar som inte kan användas tillt hälsovård, infrastruktur och annat som ett fungerande samhälle behöver. När det gäller handelsunderskottet så borde den fallande dollarn ha korrigerat mycket av det. Med dollarn så svag (en dollar kostar idag 5,95 kronor, ner från åtta kronor för två år sedan) är det billigare för européer, asiater och andra att köpa amerikanska produkter, och dyrare för amerikaner att handla importerade varor. Trots detta så rapporterades det idag att USA:s handelsunderskott fortsätter att växa och nådde 62,3 miljarder dollar under februari månad. Sedan har vi den mycket omdiskuterade bolånekrisen, som tragiskt nog tvingat tusentals låginkomsttagare att överge sina hem och skadat banker och investerare runt hela världen, inte minst Bear Stearns (USA:s femte största investeringsbank) som i mars plötsligt fann sig vid ruinens brant. Federal Reserve, amerikanska centralbanken, räddade Bear Stearns, tills vidare, med ett nödlån, och konkurrenten JP Morgan har erbjudit sig att köpa Bear för en fraktion av vad det var värt för ett år sedan. Förresten, var det rätt gjort av Fed att rädda Bear Stearns? Här på USA-Analys tycker vi: på kort sikt ja, på lång sikt nej. Visst, Fed:s beslut såg till att det inte blev panik på marknaden. Men ska skattebetalarna öppna plånboken varje gång en Wall Street-firma klantar till det och riskerar kollaps på grund av dåliga investeringar? Dessutom, att låta en firma som Bear Stearns ta konsekvenserna av sitt riskfyllda beteende borde uppmuntra till sundare investeringar och mindre girig spekulation på finansmarknaden. I och för sig verkar de flesta tycka att Feden gjorde rätt i att slänga Bear en livboje -- det tycker i alla fall de flesta politiker här, både republikaner och demokrater. Det finns få personer, i Sverige i alla fall, som har bättre kunskap om den här finanskrisen än min vän Staffan Fredholm, som är obligationsförvaltare på SEB i Stockholm. Jag frågade honom vad han tyckte. Han menar också att det var vist gjort av Feden att rädda Bear Stearns då det annars hade "fullständigt chockat marknaden tror jag och förmodligen dragit med sig ytterligare banker" såsom Lehman Brothers. Om ni undrar förresten om den amerikanska finanskrisen verkligen påverkar Sverige så fråga Staffan. Han, liksom många andra fondförvaltare i Sverige med amerikanska kreditobligationer i portföljen, har sett värdet på de investeringarna dyka -- vilket alltså innebär direkta förluster för svenska investerare såsom pensionssparare. Inga roliga tider för internationella investerare med värdepapper i USA just nu alltså. Så hur kommer det att gå för USA:s ekonomi? Finns det hopp om bättre tider? Visst gör det det, inte minst eftersom USA fortfarande har mycket dynamiska och innovativa företag (Apple, Microsoft, Google, Intel, etc.) Det har heller ingen brist på smarta och hårt arbetande affärsmän och ekonomer (dock har det en brist på ingenjörer, vilket är ytterligare ett fundamentalt problem.) På kort sikt kommer USA alltså antagligen att genomlida en relativt mild om dock utdragen recession. Viktigare är dock huruvida det på längre sikt kan bota cancern som hotar ekonomins fundamentala hälsa. Bartendern på Mayorga Cafe hade inte helt rätt när han sa att USA har skött sin ekonomi som en full sjöman -- stereotypen av en full sjöman är nämligen en som spenderar de kontanter han har på sig och sedan är det roliga slut tills nästa lönecheck kommer. USA däremot har satt mycket av slöseriet på krita så att framtida generationer får betala kalaset. Om USA:s ekonomi på sikt -- säg, nästa 10, 20 år -- ska undvika total kollaps så måste det omfamna ett helt nytt tankesätt. Kanske kan det börja nästa år med nytt ledarskap i Vita Huset.
Bild: Davemanuel.com.