Analys: Den pågående kampanjen kommer att hamna i historieböckerna som en av de intressa
ntaste och intensivaste någonsin. Här är några aspekter som gör det här valet ett att minnas:*Öppet. Det är det första valet sedan 1928 då varken en sittande president eller vice president deltar. Detta faktum skapade ett ovanligt öppet fält denna gång.
*Rekordlång. Kampanjen startade tidigare än någonsin. Hillary Clinton, till exempel, hoppade in 20 januari 2007, på dagen två år innan nästa president tillträder.
*Comebacks. Varje bra tävling innehåller minst en comeback, och den här kampanjen har sett ett par stycken. "Experterna" hade räknat ut John McCain strax innan primärvalen började, och första testet -- i Iowa -- flunkade han totalt. Det bråkades i hans stall, medarbetare sparkades, pengarna tog slut och han var tvungen att personligen låna flera miljoner dollar till sin kampanj för att hålla den flytande. Han satsade allt på ett kort: New Hampshire. Han i stort sett flyttade dit och ignorerade alla andra delstater. Det var ett tärningskast som gick hem. Han vann där, fick medvind och var snart ostoppbar. Clinton kom också tillbaka i New Hampshire, men förlorade sedan 11 raka delstater, men gjorde igår -- när hon hade kniven mot strupen -- återigen en lysande comeback då hon vann Ohio, Texas och Rhode Island.
*Sex. Någon sexskandal har hittills inte brutit ut under den här kampanjen, d.v.s. inte någon som kunnat bevisats, men det har inte varit någon brist på antydningar om sex. Det började förra våren med Obama Girl, den unga kurviga kvinnan vars sång I Got a Crush ... on Obama snabbt blev ett youtube-fenomen. National Enquirer, landets bäst säljande skandalblaska, körde några artiklar i höstas som menade att John Edwards hade en älskarinna, men något konkret bevis fanns inte och inga andra tidningar hoppade på. Förra månaden publicerade New York Times en mycket omdiskuterad artikel som insinuerade att McCain hade ett romantiskt förhållande med en lobbyist för flera år sedan. Men det blev den berömda tidningen och inte McCain som hamnade i blåsväder då artikeln mest innehöll spekulation.
*Spänning. Kampen mellan framförallt Obama och Clinton är en nagelbitare som dragit mycket längre ut på tiden än vad nästan alla förutspådde. Obama har ett knappt övertag, men Clinton har visat sig otroligt tuff. Fighten mellan de två kan fortsätta flera månader. Kaos på partistämman i augusti?
*Känslor. De flesta mänskliga känslor har vid ett eller annat tillfälle varit tydliga i kandidaternas ansikten -- glädje, ilska, besvikelse, överraskelse, och så vidare. Den som främst visat sin breda "humör-repertoar" är Clinton, som till exempel hade den berömda "gråt-incidenten" i New Hampshire som många menar hjälpte hennes comeback där.
*Kändisar. Lite star power skadar aldrig. Obama har stöd från Oprah och George Clooney, Huckabee hade Chuck Norris, och Clinton har Jack Nicholson. McCain? Han har Sylvester Stallone samt Wilford Brimley. Wilford vem? Ni vet, valrossmustaschen från filmen Cocoon.
*Konspirationsteorier. Som vi noterade i ett blogginlägg i januari så finns det amerikaner som är övertygade om att skumma republikaner manipulerade valresultatet i New Hampshires demokratiska primärval så att Clinton fick segern där. Varför skulle de göra det? För att republikanerna har bättre chans, menar de, att besegra Clinton än Obama i november. Amerika älskar konspirationsteorier och fler följer garanterat.
*Pengar. Det här valet har krossat alla tidigare pengarekord. Bara i januari och februari så samlade Obama och Clinton in totalt 130 miljoner dollar, pengar som används till att köpa tevereklam och liknande. Ingen vet ännu hur stor valets totala prislapp kommer bli när allt är sagt och gjort i november, men det kommer nästan säkert överskrida en miljard dollar. Med andra ord, mer än till exempel Eritreas bruttonationalprodukt. Republikanerna har i och för sig visat att pengar inte betyder allt. McCain hade mycket mindre resurser än flera av konkurrenterna och det samma gäller tvåan Mike Huckabee.
*Historia. Inget av USA:s två stora partier har någonsin nominerat en kvinna eller en färgad person som sin presidentkandidat. Nu kämpar en kvinna och en färgad person om den äran. För första gången i ett amerikanskt presidentval tycks det vara en nackdel att vara vit man.
*Droger och UFO:s. Längst ute på ytterkanten av den här kampanjen hittar vi sådant som droger och flygande tefat. En Clinton-medarbetare försökte för några månader sedan rikta strålkastarljuset mot Obamas sporadiska bruk av marijuana och kokain som ung, vilket Obama själv skrivit om i sin memoar. Det fick motsatt effekt och medarbetaren fick avgå, men om Obama vinner demokratiska partiets nominering kan det inte uteslutas att republikanerna kommer peka på det i ett försök att smutskasta sin motståndare. Dennis Kucinich, kongressledamoten från Ohio som låg mest till vänster av kandidaterna, fick frågan i en debatt om det var sant att han sett ett UFO. Hans svar att visst var det så väckte mycket munterhet men styrkte knappast hans allaredan minimala chanser.
*Enormt intresse. Ett sådant här stort intresse för ett presidentval har inte setts i USA sedan 1968 (säger de som minns) då Robert Kennedy var på god väg att vinna valet när Sirhan Sirhan satte stopp för hans planer med en kula i huvudet. Atmosfären på Obamas kampanjmöten i packade arenor har liknats vid rockkonserter, inklusive unga kvinnor som gråter och svimmar. Beatlesmania är nu Obamania och till viss del Hillarymania. För första gången på länge är yngre väljare engagerade. Ett litet men talande exempel: Igår intervjuade Fox News en snygg, till synes trendig collegestudent i Texas. Hon fick frågan hur många av hennes vänner som röstar. Hennes svar: "Minst nittio procent, om inte hundra procent. Om du inte röstar är du en loser." Med andra ord: Man är ute, otrendig, en loser om man inte engagerar sig i valet. När hände det senast?
Bild: articlesandanswers.com
3 kommentarer:
Tack Ola för en informativ sida om USA och presidentvalet. Du skriver att du blev intresserad av USA efter att du såg Macahan på 70 talet som 11 åring. Själv startade jag mitt intresse långt tidigare i mitt liv redan innan skolådern (född -45) då jag med stort intresse hörde på radion när det handlade om USA. För att sedan fortsätta med att läsa allt jag kunde om USAs historia. Men till skillnad till dig så har jag aldrig varit i USA. Varför jag fick intresset för USA har jag senare fått veta varför, men inte kan gå in på.
Du som är på plats! Vad anser du om att presidenten har vetorätt och om det hör hemma i en demokrati. Matt M
Hej Matt, tack för trevlig kommentar. Om vetorätten: Jag misstänker att du frågar eftersom Bush just igår (lördag) använde vetot mot en lag som skulle begränsat CIA:s möjligheter att använda skendrunkning och andra förhörsmetoder som närmar sig tortyr. Trots att jag tycker det var ett mycket dåligt bruk av vetot i just detta fall så tycker jag vetot överlag fungerar rätt bra och att den har en legitim plats i USA:s politiska system. Presidenten har ju trots allt inte så mycket makt som vi ofta tror för det är ju i kongressen där lagarna skrivs och det är de som håller i plånboken. Kongressen har alltså mycket stor makt och vetot balanserar detta en del så att presidenten inte blir alltför tandlös. En viktig detalj är ju också att vetot inte är ett "absolut" veto -- d.v.s., kongressen kan "rida över" vetot om den har två tredjedelars majoritet i båda kamrarna. Så nej, vetot är absolut inget perfekt instrument men för just USA:s politiska system
tycker jag ändå att den har en legitim roll (i ett politiskt system som till exempel Sveriges så har den ju däremot ingen plats.)
p.s. Du får se till att göra ett litet besök over here någon gång.... : )
Men vill berätta att detta är till stor hjälp, Tack för att du tog dig tid att skriva detta.
Skicka en kommentar