USA i psykologsoffan

Vad hände: I förrgår var det supertisdag. Det producerade ingen segrare, men det visade att stora delar av USA är redo för genuin förändring.
Analys: En liten händelse som ägde rum under supertisdagen symboliserar något stort som sker i USA just nu. Var och en av de fem presidentkandidaterna som fortfarande tror sig ha en chans att vinna höll tal sent på kvällen. Varje kandidat tackade sina supportrar, gratulerade rivalerna till deras delstatssegrar, nämnde sina favoritvalfrågor och uttryckte optimism om att just han eller hon kommer att hamna i Vita Huset. De tre republikanerna -- John McCain, Mitt Romney och Mike Huckabee -- fick alla applåder och jubel från sina respektive supportrar. Men någon riktig energi i luften hos någon av dem var inte uppenbar. Hillary Clinton fick en betydligt större respons. Hon talade kraftfullt om sin vision för framtiden, och supportrarna verkade uppriktigt entusiastiska. Sedan var det Barack Obamas tur, som var i sin hemstad Chicago. Bakom Obama, bland alla supportrarna, stod en kvinna som verkade vara i 40-årsåldern. Det var tydligt att hon rördes av varje ord som han yttrade. Hon skrattade åt hans skämt, nickade entusiastiskt när han pratade om ämnen som Irak-kriget och förnybar energi, pumpade näven i luften, hoppade och skrek. (Se en drygt minut långt klipp av talet här.) Men mest rörd verkade hon bli när Obama pratade i svepande, inspirerande termer -- om hur amerikaner är trötta på "gårdagens politik", hur landet törstar efter en ny riktning. Kvinnan blev mer och mer tagen ju mer Obama pratade, och till slut började hon gråta. Det gick inte att ta miste: Obama rörde något djupt inne i hennes själ.
Den där kvinnan är en rätt bra symbol för det här valet. Amerikaner, som brukar bli mer och blasé för varje val, är denna gång genuint engagerade. (Nå, det gäller i alla fall alltså de som stödjer demokraterna.) Många känner starkt att så mycket har gått fel de senaste åren, att landet nu står vid ett avgörande vägskäl och måste ändra kurs eller så är det snart för sent. Både Clinton och Obama, som båda två representerar förändring från status quo, inspirerar och engagerar amerikaner på ett sätt som sällan har skådats i val tidigare. Men om Clintons inspiration når långt så når Obamas längre. Faktum är att det är något speciellt med honom. Här på USA-Analys ägnar vi oss inte åt att "endorsa" kandidater eftersom vi försöker hålla oss, officiellt åtminstone, någorlunda objektiva. Istället konstaterar vi (okej, jag) bara att det existerar ett fenomen i USA just nu och det är att väldigt många amerikaner, ett växande antal varje dag, ser upp till Obama som en nästan Jesuslik figur. Räddaren i nöden. Oprah, som började kampanja för Obama i december (se blogginlägget 26 november), håller passionerade tal om att han är "the one" (med religiös underton) och att hon röstar på Obama "because he's brilliant! He's brilliant! He's brilliant!" Kvinnan som hörde Obamas supertisdags-tal var en aning mer fysiskt expressiv än de flesta av Obamas supportrar. Men det hon utan tvivel kände känner utan tvivel många andra. Många av Obamas mer svepande budskap -- att USA måste ta en helt ny väg, et cetera -- är ganska lika det vi hört från Clinton och tidigare kandidater som John Edwards. Hans budskap närmar sig ibland kliché; i alla fall skulle de låta klichéartade och kanske även direkt falska om de kom från många andra politiker. Men Obama har förmågan att det han säger verkar genuint. Han ger intrycket av att han till hundra procent menar vad han säger. Det är en kvalitet som Clinton, liksom många politiker, saknar. Vem vet om han i verkligheten är så ärlig ut i fingertopparna, men faktum är att många ser honom på det viset. Det har kanske lite att göra med hans uppriktiga utseende (den där lite för tunna kroppen och lite för utstickande öronen) samt hans lugna och trygga röst. Men till en mycket stor del tror jag att det handlar om hans budskap att ett nytt och bättre USA kräver uppoffring. Detta budskap är Obama i stort sett ensam om att framföra. Att skaka av sig oljeberoendet, se till att alla amerikaner har råd med sjukförsäkring, att verkligen börja läka Amerikas många djupa sår, menar han, requires sacrifice. Den senaste presidenten som menade att USA behövde uppoffra sig för att komma på bättre fötter var Jimmy Carter. Han bad till exempel nationen att sänka värmen i husen under oljekrisen på sena 1970-talet. Det var ett budskap som amerikanarna då inte var beredda att höra, så det bidrog snabbt till Carters minskade popularitet och sedermera fall. Efter Carter har samtliga presidenter och seriösa presidentkandidater undvikit att prata om behovet av uppoffring. Ett tydligt exempel kom efter terroristattackerna 11 september 2001. Bush meddelade folket att landet nu var i krig mot en ny fiende (terrorismen). Sedan gav han folket en uppmaning. Vad uppmanade han dem till efter att han meddelat dem att de nu låg i krig mot en ny och livsfarlig fiende? Uppmanade han dem till resonabel uppoffring, till exempel att de borde försöka begränsa sitt bensinbruk, vilket är kopplat till USA:s långa involvering i Mellanöstern? Nej, Bush uppmanade folket till att shoppa. Det bästa en patriotisk amerikan nu kunde göra, signalerade Vita Huset, var att gå ut och köpa en stadsjeep. Media hakade snabbt på. Många amerikaner är nu trötta på att behandlas på det sättet, trötta att tas för lata idioter, kanske trötta på att vara lata idioter. Många inser nu, efter flera decennier av blind överkonsumtion, att det är dags för lite uppoffring. De längtar efter ärlighet om vad som krävs för att styra HMS Amerika bort från det närmande isberget. Obama pratar dock inte bara på ett artikulerat sätt om uppoffring, men om hur uppoffring verkligen kan leda till en bättre värld. Han är lite grann en politisk version av Dr. Phil, dock med trevligare framhållning. Amerikanska folket spjärnade emot i många år men har nu satt sig i psykologsoffan och är beredd att höra lite klarspråk. Där får de nu höra att den nuvarande situationen är oacceptabel och måste förändras, att uppoffring är nödvändigt, och att om de tar i med hårdhandskarna och gör vad som krävs så väntar bättre tider. Det är ett budskap som allt större delar av Amerika, definitivt inklusive kvinnan som lyssnade på Obamas tal i tisdags, verkar välkomna.
Bild: Salon.com